Annons
Annons



Fullfölja eller banga?


Vi är SÅ rädda för att må dåligt.. MEN. Jag tror att det kan vara BRA att ha lite ångest eller må dåligt ibland. Av egen erfarenhet så är det de stunderna som får mig att rycka upp mig och ba.. nä! Dags att jag tar tag i det här. Men för mig så ska det gå väldigt långt för att jag ska känna så… Det är som att jag inte kan sluta göra det som gör att jag mår dåligt tills att kroppen eller hjärnan säger stopp! När det inte är fysiskt möjligt längre liksom. Lite som när jag gick i skolan och pluggade till provet kvällen innan. Ibland är man ju tvungen att göra saker och ting, och det är något som för mig verkligen framkallar ångest. Jag hatar känslan av att känna mig tvungen till att göra något. Då letar jag efter alla möjliga fel jag kan hitta. Jag vill känna mig fri, och jag vill bara göra saker som jag VILL göra.

Men det funkar ju inte alltid i det verkliga livet. Om man flertalet gånger väljer att banga ”nej, jag vill inte detta något mer” så visar man ju sig svag på något sätt för sig själv. Man kan mer än vad man tror. Att faktiskt fullfölja något som man tycker är jobbigt, den dagen man står där och är klar.. den känslan är ju ovärderlig. Om man aldrig fullföljer saker så kan det också i slutändan framkalla ångest, att man slutar ge sig in i saker för att man är rädd att man inte ska klara av det. För att man ska kunna utvecklas som människa tror jag det är viktigt att ibland pressa sig igenom saker. Bara göra det. För att bevisa för sig själv att det går, för det GÅR. Sen får man ju så klart se från situation till situation, om man inte mår bra psykiskt av något så är det ju också en enorm styrka att faktiskt VÅGA säga NEJ.

Om man börjar göra saker som man tror är omöjligt och faktiskt klarar det så kommer man också våga göra mer saker. Men, jag tror det är viktigt att inte sätta upp för höga mål.. Vilket jag tror många gör. Man blir helt till sig och bara, ah, jag klarade det! Jag kan klara vad som helst!! Men bara för att man klarat av att göra något en gång så betyder inte det att man kan göra det igen. Så tror jag många tänker med t.ex. träning. Att man tränade så ofta där ett tag, jag vill komma dit igen. Men man glömmer bort hur jädrans jobbigt det var, och att man levde ett helt annat liv då. Man utvecklas ju som person, och det som var viktigt eller kanske lätt för några år sedan behöver inte vara lätt idag.

Om man hela tiden sätter upp mål som är på tok för höga för en själv, och om man inte helt och håller känner i hela kroppen att ”det här vill jag” så är det väldigt svårt att finna motivation till att göra det. Man måste ju göra det man SJÄLV vill, inte vad andra förväntar sig att man borde göra. Det är SÅ viktigt att känna att man VILL saker, inte att man måste. Om man känner att man måste så blir (iaf jag) anti. Därför måste jag då göra om mitt tankesätt och tänka, okej, vad får jag ut av det här som person? För mig så är receptet korta mål. Delmål. Om man har för stora förväntningar på sig själv men aldrig klarar av dem så tror jag att man förstör lite för sig själv, att man inte kan lita på sig själv helt enkelt. Jag har lärt mig att jag aldrig ska lova mig själv något som jag inte kan hålla. Därför har jag aldrig något nyårslöfte. De gångerna jag har klarat av något jobbigt är när jag spontant känner att NÄÄ, nuu jäävlllarrr… Eller om jag är ”tvungen” till att göra något så försöker hitta det positiva t.ex. erfarenheten, hur jag kan utvecklas som människa, hur stolt jag kommer vara av mig själv när jag är klar… osv.

Vi människor klarar av mer än vad vi tror, och bita ihop ibland och fortsätta hjälper en att bli hårdhudad. Men sen kan det också vara viktigt att faktiskt kunna sätta ner foten och när det blir för mycket. Att våga säga nej. Det är ju ett annat dilemma. Men då brukar jag ställa mig frågan, kommer jag ångra mig om jag säger nej? Kanske? Då skulle jag fortsätta. Om jag känner att jag inte alls kommer utvecklas om jag slutar nu, att jag inte skulle ångra mig och att det inte kommer ge mig något mer, då skulle jag säga tack för mig. Tjena tjarå!

5DS_3274 (1)Foto: Pavel Maira

TAGGAR
1 kommentar | Translate
OM ELLEN

Ellen Bergström är skådespelerska, bloggerska och sångerska. Hon har bland annat spelat Elsa i serien Elsas Värld, varit med i musikalprogrammet Jakten på Julia på SVT och dykt till sig en tredje plats i programmet Kändishoppet. Hon är uppvuxen i lilla Vingåker i Södermanland, men bestämde sig för ett par år sedan för att ta det stora klivet och flytta upp till Stockholm. Helt rätt val, det har hänt en hel del sen dess och mer kommer hända. Vi ser henne på vita duken i februari i Kjell Sundvalls långfilm I Nöd Eller Lust. Ellen bloggar om sitt fartfyllda liv, blandat med humor och skönhet.
Agent: Bo Thulin, actorsinsweden.com



ARKIV



Annons




Annons

Laddar http://ellen.chic.se/kostymbyxor/