Annons
Annons



Jag har också gjort en ”plastikoperation”


Det hela började egentligen när jag var 9 år. I skolan var det en tjej som alltid satte pennan bakom örat. Jag försökte, och försökte. Men pennan bara ramlade ned. När jag blev äldre förstod jag att mina öron stod ut. Jag hatade att ha håret uppsatt, värst var när vi skulle bada med skolan och håret la sig platt. Då stack öronen rakt ut. När jag gick i 8:an bestämde jag mig för att operera mig. Jag ringde själv till sjukhuset och bokade tid för konsultation.  Jag var 14 år och även om mina föräldrar försökte övertala mig att inte göra det så var jag fast besluten. Så otroligt envis, det har jag alltid varit. Både på gott och ont. Det gick ganska fort, och ett tu tre låg jag där på operationsbordet.

Jag fick gå runt med ett bandage runt huvudet i 2 veckor. Redan efter 2 dagar kände jag att något var fel med vänster öra. Det gjorde så otroligt ont, kunde knappt sova. Så fort jag rörde mig så rördes bandaget. Jag ringde läkaren men han ordinerade bara ut fler smärtstillande. Det kändes som om att någon konstant hällde i salt i ett stort öppet sår under två veckors tid. Till slut kom dagen då vi skulle ta av bandaget. Jag var så otroligt rädd, för jag visste att det inte skulle stå rätt till. När läkaren fått av bandaget tittar han och muttrar, och säger ”det är nog bäst om du sätter dig ned innan du tittar”. Jag fick panik och sprang till spegeln. Mitt öra hade förvandlats till en liten boll – en blå, varig och blodig pirog. Jag hade fått en ordentlig infektion, stafylokocker. Jag kan inte ens beskriva doften som mitt öra hade. Det var så äckligt att jag.. fyfan. Och ONT gjorde det. Länge. Sårskorpor och var och.. ja vi behöver inte gå in på det. Det var INTE värt det kan jag säga.

Anledningen till att jag kom på detta var för att jag såg en bild på Alexander Gustafsson och hans öron. För mitt öra ser ut lite så idag. Som en boxares broccoli-öra, haha. Om jag hade kunnat så hade jag velat spola tillbaka tiden. Men nu går ju inte det. Nu är örat  en del av mig själv. Ett val jag gjorde i åttan, envis som tusan. Jag har tyckt det varit jobbigt ett himla tag. Speciellt om jag var med någon kille i tonåren så skulle han börja pilla i mitt hår. Då började jag dundersvettas ”tänk om han känner på mitt broccoli-öra!”. Bara några enstaka personer har frågat vad jag gjort, ofta gör man det så mycket större i huvudet än vad det egentligen är.

Nu var ju det här en ganska liten operation, men det är alltid en risk att operera sig.. fick möjlighet att göra om operationen men jag svarade ”aldrig i livet!”. Jag skulle aldrig frivilligt göra något sådant igen.. Nu vill jag inte skrämma upp er! Men jag menar bara att det är onödigt att operera sig om man inte verkligen verkligen behöver, och det är inte alltid att det blir till det bättre om man bara gör det för utseendet.

10941750_10155172655475217_318227602_n

 

TAGGAR
6 kommentarer | Translate
OM ELLEN

Ellen Bergström är skådespelerska, bloggerska och sångerska. Hon har bland annat spelat Elsa i serien Elsas Värld, varit med i musikalprogrammet Jakten på Julia på SVT och dykt till sig en tredje plats i programmet Kändishoppet. Hon är uppvuxen i lilla Vingåker i Södermanland, men bestämde sig för ett par år sedan för att ta det stora klivet och flytta upp till Stockholm. Helt rätt val, det har hänt en hel del sen dess och mer kommer hända. Vi ser henne på vita duken i februari i Kjell Sundvalls långfilm I Nöd Eller Lust. Ellen bloggar om sitt fartfyllda liv, blandat med humor och skönhet.
Agent: Bo Thulin, actorsinsweden.com



ARKIV



Annons




Annons

Laddar http://ellen.chic.se/matforgiftning-fran-metallburk/